Min en gång starke och friska pappa börjar sakta men säkert sina bort ifrån oss. Idag är du inte längre lika stark som förr och det plågar mig ända in i själen. Vart ska jag ta vägen när du ej längre finns kvar? Vem ska jag fråga om råd?, om du inte finns kvar? Vet att det inte finns någonting man kan göra, men skulle jag så skulle jag göra dig fri från dina plågoandar. Skulle jag kunna så skulle jag vara hos dig varje dag, varje minut, varje sekund! Men i ditt hjärta vet du att jag är med dig i varje steg. Men jag skulle ljuga om jag inte säger att jag fasar för dagen då samtalet kommer och jag måste komma och hålla dig i handen samtidigt som ditt liv sakta rinner ut. För efter det ögonblicket kommer jag inte ha någon pappa kvar och det skrämmer mig mest. Men det är inte ditt fel!! Det kommer vara den dumma cancerns fel! Du har chockat dom flesta med din överlevnad, då efter att du första gången fick höra att du hade cancer och 1 år kvar som mest att leva. Nu 7 år senare lever du än. Min pappa, min hjälte! Du ska ha all kärlek och respekt som orkat så länge. Men förstår nu att du inte kommer orka längre, efter dina ord igår att du nu känner att cancern börjar vinna. Åh pappa det gör så ont att jag inte vet vart jag ska ta vägen, och det ända jag kan göra är att krama och stötta dig och tala om hur mycket jag älskar dig! Älskar dig mer än livet självt! Detta liv som kan vara så fruktansvärt orättvist!!

Min pappa, min hjälte! Älskar dig!!

-Din lilla pärla.

 

kiizan

31 maj 2010 19:51

Gråter.... Gumman jag vet inte vad jag ska säjja.. Ni finns i mitt hjärta och mina tankar alltid....

http://pullirullan.bloggplatsen.se

 

Thezz

31 maj 2010 21:53

Du gör precis allt rätt för att underlätta för honom. För genom att känna kärleken från er alla gör det lättare för honom att få ro att tillslut somna in och slippa allt det onda som skitsjukdomen ger. Säg allt du vill säga så du inte ångrar att du inte sagt något. Han kommer alltid se ner och vara stolt över att du kommit så långt med allt. Förlovad, eget hus, tatueringsfirman m.m Han kommer alltid finnas med er i era hjärtan.

 

Mija

1 juni 2010 09:28

Vad fint du skrivit Madde! Kan inte ens tänka mig hur jobbigt den här situationen är! Vårda den tid ni har tillsammans nu, hela familjen, ta hand om varandra!
Som jag sa igår, vi är ju bara bekanta, men jag är bara ett telefonsamtal bort ifall du bara behöver prata om allt eller inget.
Massa massa kramar!

http://mijauz.blogg.se

 

Petra

1 juni 2010 23:34

Det där var riktigt jobbigt att läsa, all styrka till dig, din familj och alla nära.

http://lovecuffs.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Varför du nu valt denna vägen att vandra är för mig oförståeligt. Du var en av mina bästa vänner och att du väljer "han" före mig är också oförståeligt. Blev arg på ditt beslut i lördags och den argheten har nu mer gått över till besvikelse... Ja...

Tjaba! Var ju ett tag sen man klampa in här och skrev några rader! Har fan inte haft tiden till att sitta ner och skriva ett par rader. Utbildningen går bra, gått tio veckor och har nu ca 8 veckor kvar ;) Första 10 veckorna som man blir utbil...

Fast jag har ju då inte gått och lagt mig än.. Ska försöka hålla mig vaken så länge det går, och hittills har jag varit uppe snart 14 timmar! Jaa, jag vaknade inte förrän 16.00 igår! För jag lyckades inte somna förrän sju igår morse... Så maken gic...

Fick ryck att göra en makeup video till ;) Denna gången på mig själv!!   Hoppas ni uppskattar det ^^)   ...

Äntligen har jag fått lära mig att redigera och klippa! Den blev en lten video där jag visar på en modell (Min syssling Elin ställde upp) hur jag lägger på en sminkning! Började med en liten dramatisk sminkning, för att det är ju så förbaskat kul...