En smart liten grabb sa en gång något så klockrent att han borde få stå med i någon bok för .. jaa något smart!

- Det är inte många år man lever med tanke på hur många år man kommer vara död.

Är inte det oehört smart tänkt för en grabb som kanske bara var 6 år när han sa detta?? För det är ju sant!

Pappa har äntligen kommit hem iallafall, och allt har gått bra.

Det som har hänt nu är att han fått sluta med avgiftningstabletterna för att det var dom som utlöste hans stroke från början. Dessvärre fick mamma och pappa reda på en mindre rolig sak efter att jag hade åkt hem. Det har börjat sprida sig metastaser vilket har gjort att sjukhuset inte kan göra mer för honom.

Jag och brorsan blev tillkallade hem till mamma och pappa idag. Han har 8-12 veckor kvar att leva........ OK?! hur förbereder man sig för detta?

För hur mycket man än tror att man kan förbereda sig så kommer man aldrig riktigt vara förbered när dagen kommer. 8-12 veckor är ju ingenting!!!

Hur ska man ta vara på den tiden på bästa sätt?

Absolut inte att behandla honom som döende iallafall... Detta ska bli dom bästa sista veckorna i hans liv! Det har jag bestämt mig för!! Ska försöka vara så stark som möjligt och vara vid hans sida så mycket som möjligt.

Jag vill inte att han ska dö!! JAG VILL INTE!! Och inget kan vi göra...

Känner mig dum..

Älskar honom så....

Gääääääsp! inte många timmar sovandes inatt. Pappas sänggranne har en apparat som hjälper honom att andas på nätterna och den skränar och låtar medans det låter som om han verkligen kämpar för att hålla andningen i schakt!

Sen klockan tre när jag började slumra till kom det in en sköterska som skulle ta en massa prover på sänggrannen. Jippie!! vilken skönhetssömn man får på sjukhus!! pappa sov lugnt sen flera timmar tillbaka så han var det ju inga problem med. Han får ju insomningstabletter också och det underlättar ju en del.

Tror jag lyckades somna en stund efter det för sen var klockan helt plötsligt sex och yttligare en undersökning skulle göras på sänggrannen. Och på med strålkastarlamporna utan någon som helst sympati eller hänsyn till patienten brevid (vilket råkade vara min far). Tack kära sjukvård för att ni skänker en sådan omtanke till era medmänniskor. Och till råga på allt fick farsan världens huvudvärk och såg bara två solar i ögonen (om man ska förklara som han förklara det). Det är det här som jag känner sjukvården misslyckas med, dom är duktiga på att vara läkare och ge rätt medicin och så men så fort det kommer till att lära känna sin patient eller kanske bara bry sig lite, försvinner medmänskligheten direkt. Det är fan inte konstigt att pappa inte gillar sjukhus och inte heller konstigt att han inte vill bli lämnad ensam. För om det inte finns någon som bryr sig vem ska man då vända sig till?

Värsta var ändå igår när pappa ringde på larmknappen (vilket han inte hade gjort på hela dagen) för att enbart ställa en fråga. In kommer en undersköterska och pappa börjar fråga om sin medicin. Hon svarade helt nochalant att det får pappa minnsann fråga en sköterska för det visste inte hon någonting om. Men för i helvete! svara inte på larmet då om du inte vet vad du kommer få för frågor!! Hur i helvete ska man kunna veta vem det är som kommer när man larmat?

Hon började gå ut ur rummet men stannar precis vid dörrhålet där en annan sköterska står och förbereder mediciner. Detta säger den jävla fittan då!

-Det är mycket dom vill och ska ha hela tiden!

Varpå jag hörde detta och blev helt jävla ursinnig!!

Hörrö du, sa jag!

Ska du snacka skit så får du väl för fan se till att du inte står så vi hör vad du säger!!

Såg hur chockad hon blev, men ingen ursäkt fick vi då och inte heller en på resten av hela dagen. Sköterskan som hon hade sagt det till kom istället och bad om ursäkt och sa att hon skulle prata med henne.

Jag sa att jag tyckte det var jävligt oproffisionellt och göra så utan att tänka på konsekvenserna.

Så nu vågar farsan inte ringa på den där jävla larmklockan för att (som han säger) är rädd att störa dom! Fattar ni hur jävla absurt det låter!! Är så arg att jag kokar! Det hon gjorde har förstört allt ännu mer vad pappa känner inför sjukhus. Så om någonting yttligare skulle hända (vilket jag verkligen inte hoppas) så kan ju vi glömma att försöka få in honom på ett sjukhus!

Tack för att ni är så proffsiga inom sjukvården!

spott och fräs!!

Hej hej hallå!

Nu har det gått ett tag sen man senast skrev här. Och gladare minnen har det väl inte blivit, snarare jobbiga.

Var på SwedenRockFestival vecka 23 med min käresta   .

Fick måååååånga nya vänner vilka jag hoppas på att stötta på igen!

Den veckan mådde pappa bra. Så bra att han till och med kom och hämta mig och Rickard på stationen när vi kom hem. Första gången jag sett pappa köra bil på länge. Livet kändes helt plötsligt underbart och man slutade oroa sig för en stund.

Men sen kom helvetesveckan!

Pappa var inne på sin regelbudna röntgen för levern som han gör var 3:e månad.

Sen hände det någonting....

Han blev konstig efter den röntgen! Illamående och yrsel.

Sen blev det lugnt en och halv dag innan mamma ringde till mig på torsdagkväll och sa att pappa var konstig!

Så jag och Rickard hoppa in i en taxi raka vägen hem till mamma och pappa för att se vad det var mamma snacka om.

Kom dit och såg att pappa var väldigt annorlunda. Pratade osammanhängande och kunde inte styra sin vänstra sida ordentligt plus att han inte såg någonting på sitt vänstra öga.

Så efter en stund ringde vi till ambulansen.

För att göra en lång historia kort så hade pappa åkt på en stroke!

En stroke!!

Herregud, visst att han har cancer men en stroke!

Så nu har vi suttit här i tre dagar och fått reda på provsvar och massa annat.

Men pappa mår bra efter omständigheterna. Min största chock var ändå andra patienter som också är inne för samma anledning som pappa. Innan pappa kom in på neurologen var vi på hjärtavdelningen för att dom först misstänkte att det var hjärtat det var fel på! Iallafall därinne mötte vi en ung kille som bara var 28 år gammal som precis hade fått en hjärtattack. Helt jävla sjukt! Men det absolut chockerande var nog det som jag fick höra för en liten stund sedan. Just nu sitter jag och pappa i tv-rummet och kollar på This is it! Träffa en ung kille här med som hoppa in på rummet. Snackat med han en stund nu (på engelska) och fått reda på att han också åkt på en stroke! Fick en ännu större chock när jag fick reda på hur gammal han var. 24 ÅR!!! född samma år som mig!!! HELT JÄVLA CHOCKERANDE!

Skönt att sitta här just nu för pappa får prata av sig lite med andra patienter och dela sina erfarenheter och det hjälper bara mer för själva läkningsproccessen.

Faan vet inte om jag skriver helt osammanhängangande för jag lyssnar på dom samtidigt som jag skriver!!

haha!
Anyway, det e lugnt med pappa nu och våra band mellan oss är starkare än någonsin!

Min pappa, min hjälte!  

Allt är packat och klart!! Några saker kvar bara sen är det dags att åka! Denna gången åker vi Rocktåget ner!! Så kommer vi fram imorgonbitti någon gång!!

Fan vad roligt det ska bli!! och man har extra abstinens denna gången eftersom vi missa förra årets festival!

Färdigsminkad ;)

Outfiten !! Snyyyyyyyggt!!! (Jag tycker det åtminstone) =0)

Ölflaket! plus sovsäckar och partystolar!

Hörs om en vecka ungefär!! Då kommer det ramla in massviss med roliga bilder från årets festival ;)

CIAAAAO!!

Har nu blivit tvungen att låsa min blogg för ett tag eftersom att en viss person i ett samhälle kallat Märsta där jag är uppväxt och där mina föräldrar bor har spridit ett av det värsta rykterna som man ens kan komma på.

Ja, jag har skrivit att min pappa är dålig och att han har cancer och att det kanske inte är så långt kvar. Men jag har aldrig skrivit att han har dött!! Om min pappa skulle vara död skulle ni inte ens se eller höra ifrån mig på månader, då jag skulle ligga under täcket och gråta ögonen ur mig. Det jag skrev var enbart känslor utav vad jag kände för stunden och att han faktiskt inte kommer leva i normal livslängd som alla andra. Just för att han har cancer. Det jag också skrev är att jag fasar för den dagen och att jag inte vet vad jag kommer ta vägen då den dagen kommer. För den kommer komma vare sig jag vill eller inte. Men denna person tog detta inlägg helt annorlunda och började direkt sprida ryktet om att min älskade pappa hade gått bort. Min mamma var nere på centrum för att köpa mat då folk började komma fram till henne och fråga hur det var och så vidare. Då min mamma i en förvånad min genast började ifrågasätta vad i helvete dom snackade om?!

Då kom det fram att dom hade hört från denna personen att pappa hade dött osv. 

Mamma svarade då att det hade han verkligen inte gjort och frågade hur i helvete denna person som spridit ryktet ens kunnat uttalat sig om något sådant.

Hon fick då till svar att det hade låtit på "mig" att jag hade skrivit att pappa hade dött. Mamma svarade då att hon och pappa hade läst mitt inlägg och inte kunnat förstå hur personen som spridit ryktet kunnat förvrida till han var död när det enda jag hade skrivit var mina känslor till hur dålig han faktiskt börjar bli!

Det bara kokar i mig hur vissa människor inte kan låta bli att lägga näsan i blöt och INTE ta reda på fakta först!!

Och att folk ens kan gå på att vi skulle säga det till henne först av alla också, det verkar ju helt jävla absurt!! Om det nu skulle vara så.

Så nu säger jag bara en sak! Min PAPPA som jag älskar så satans mycket, LEVER än och det är vi ALLA jävligt glada över!!!!!! och varje dag som han lever är som en stor gåva till alla oss som älskar och bryr oss om honom.

ÄLSKAR DIG PAPPA