Hösten är lika mörk som mitt sinne.
Regnet lika vått som min tunga.
Dimman lika tjock som min mage.
Vinden lika bister som mitt humör.
Kylan lika kall som mitt hjärta.
Himlen lika askgrå som min hud.
Solen lika borta som mitt förstånd.
De nakna träden, lika min kropp.
Mörkret lika dystert som mitt liv.
Hösten är min spegelbild.

Hösten gör en alltid lika depp...