Mitt under allt detta lyckliga som har hänt dom senaste 2 veckorna kom jag på att det är 5 månader sen min pappa försvann från jordelivet!

Har det verkligen gått så fort?

Hälsade på pappa under julhelgen, kändes konstigt...

Han var ju med förra julen? Och nu inte..

Att bara säga förra julen fick pappa det och det av mig i julklapp kändes outhärdligt.

Man kommer på sig själv så många gånger sitta och säga "hos mamma och pappa så.." ja just det ja... Hemma hos mamma...

När ska man vänja sig? Och hur kommer jag tänka om några år? Kommer jag komma ihåg min pappa då?

Rösten, lukten, skrattet och allt annat..

Har ändå varit den lyckligaste tiden för mig under denna julen, fick mina tankar på något helt annat.

Någonting nytt och spännande i mitt och Rickards förhållande håller på att planeras. VI SKA GIFTA OSS I SOMMAR!!

Efter åtta års förhållande lovar vi oss till varandra för evigt!   

Sorgliga i det hela är att varken min pappa eller Rickards pappa kommer att vara med... Nästa år är det 10 år sen Rickards pappa gick bort.. Helt otroligt! Kommer aldrig glömma när Rickard berätta det för mig, och då hade det bara gått två år och han hade inte riktigt sörjt så bra som han kanske borde ha gjort.. 8 års jobbig tid har det varit på ett sätt under vårat förhållande då Rickard kämpade mitt sitt sorgarbete och vi kämpade med pappas cancer så gott det gick! Allt dalade upp och ner och man åkte i en enda stor berg och dalbana som inte riktigt hade något slut.

Och mitt i allt det där har vi ändå lyckats stå starka och älskat och vårdat om varandra. Så på ett sätt är det faktiskt skönt att tiderna har förändrats, även om saknaderna efter våra pappor gör ont så har dom det bättre där dom är nu, där dom inte lider längre... Det låter kanske hårt att säga, men bördan man haft på sina axlar börja sakta med säkert släppa och man kan börja andas igen.

Vi kommer hylla våra pappor så mycket vi kan då dagen för vigseln närmar sig. Vi har tänkt på allt! Kyrkan vi valt heter Hammarby Kyrka (där Rickards pappa ligger begraven) och min pappa var stenhård hammarbyare så han finns med han med på ett eller annat sätt. Vi tyckte det var så klockrent!

Vi behöver det här, en ny era, en ny framtidsplan håller på och skapas och jag är så glad att jag kommer få dela den med den jag älskar mest i hela världen.

Min blivande man, I FUCKIN LOVE YA!

Och pappa, du kommer alltid finnas i mitt hjärta!!

(Fan måste börja skriva här lite oftare, börjar bli riktigt dålig på detta!! All planering inför bröllopet måste ju uppdateras ^^ )

Eller hur?!

Godnatt