Under 30 år har vi vant oss vid att räkna ut vårt bmi genom att dividera vikten (i kilo) med längden gånger längden (i meter). I en tabell kan man sedan utläsa huruvida man är underviktig, normalviktig, överviktig eller fet.

Systemet vårdas kärleksfullt av alla som har ett intresse av att få oss att vilja hålla våra kroppar instängda, inte i en korsett utan i BMI-fåran mellan 18,5 och 24,9.

Inte det minsta sant

”Bodymass index” ger över åtta miljoner träffar på Google och på det mycket mindre antal jag tittat på anges nästan alltid ”hälsa” som ett argument för att skärpa till ett oönskat tal.

Den hemsida som parkerat högt vid sökningar, bmidirekt.se, ägs av läkemedelsföretaget Roche, som säljer ett av de populäraste viktminskningspreparaten: Xenical. På bmidirekt.se står det: ”BMI är ett mått på din hälsa”. Det står också att ”WHO, Väldshälsoorganisationen, har skapat en internationell standard för BMI som hälsomått”.

Ordning och reda

Det låter betryggande, men är inte det minsta sant. Föregångaren till dagens bmi-skala, med exakt samma beräkningsmetod, hittades på av en belgisk astronom, Adolphe Quételet på 1830-talet utan en tanke på hälsa. Han ville ha lite ordning och reda på jorden liksom i rymden och mätte och vägde därför lik för att skapa något genomsnittligt.

På 1950-talet togs metoden upp igen av amerikanska försäkringsbolag som insåg att ju mer lik, i vikt och längd, försäkringstagaren var en 25-årig man – desto längre skulle han eller hon leva och betala sina premier.

Kan tro att de är friska

– Det kan rent av vara farligt att tro att bmi mäter någon hälsa, säger Fredrik Nyström.

– Det kan få människor med ”godkänt” BMI att felaktigt tro att de är friska och det skuldbelägger dem som klassas som överviktiga, utan någon som helst orsak.

– BMI säger ingenting om hälsa för en enskild individ och det är i många fall bättre att vara lite överviktig, till exempel vid olika former av hjärtsjukdom

Skalan talar bara om hur mycket en genomsnittlig kvadratcentimeter på din kropp väger. Men konsekvenserna av BMI-räkningen kan bli stora.

1998 beslöt det amerikanska National Institutes of Health, NIH, att sänka gränsen för normalvikt i BMI-skalan från 27,8 för män och 27,3 för kvinnor till 25 rakt över.

I panelen som tog beslutet satt Xavier Pi-Sunyer, som tagit emot stora anslag från bland andra Weight Watchers, Roche och Knoll, som säljer bantningsmedlet Meridia.

Där ingick också Graham Colditz och Claude Bouchard som båda har starka finansiella band till Roche samt Shiriki Kumanyika, styrelsemedlem i Weight Watchers.

Industrin ett klipp

När man talar om en fetmaexplosion i USA ska man ta i beräkning att över en natt blev 30 miljoner amerikaner överviktiga utan att ha ätit en enda extra hamburgare.

För viktindustrin var det ett klipp. Antalet människor som kan behandlas för sina viktproblem mer än fördubblades. Bara i USA räknar man med att branschen är värd 322 miljarder kronor.

I Sverige gjordes förstås också en ny gränsdragning men det är svårt att veta hur många som plötsligt blev överviktiga eftersom diagrammen i efterhand justerats till de nya gränserna.

Går utmärkt

– Det tråkiga är att människor tror så stenhårt på att de måste passa in i skalan för att anses som friska, säger Marie Carlsson, författare till boken Fettpaniken.

– Det går utmärkt att vara överviktig enligt skalan – och hälsosam. Men det är vanligt att någon börjar träna utan att gå ner i vikt och slutar eftersom det inte ”fungerade”, det vill säga att de gick ner till normalviktig. Det är helt galet att ha BMI-skalan som rättesnöre.