Gääääääsp! inte många timmar sovandes inatt. Pappas sänggranne har en apparat som hjälper honom att andas på nätterna och den skränar och låtar medans det låter som om han verkligen kämpar för att hålla andningen i schakt!

Sen klockan tre när jag började slumra till kom det in en sköterska som skulle ta en massa prover på sänggrannen. Jippie!! vilken skönhetssömn man får på sjukhus!! pappa sov lugnt sen flera timmar tillbaka så han var det ju inga problem med. Han får ju insomningstabletter också och det underlättar ju en del.

Tror jag lyckades somna en stund efter det för sen var klockan helt plötsligt sex och yttligare en undersökning skulle göras på sänggrannen. Och på med strålkastarlamporna utan någon som helst sympati eller hänsyn till patienten brevid (vilket råkade vara min far). Tack kära sjukvård för att ni skänker en sådan omtanke till era medmänniskor. Och till råga på allt fick farsan världens huvudvärk och såg bara två solar i ögonen (om man ska förklara som han förklara det). Det är det här som jag känner sjukvården misslyckas med, dom är duktiga på att vara läkare och ge rätt medicin och så men så fort det kommer till att lära känna sin patient eller kanske bara bry sig lite, försvinner medmänskligheten direkt. Det är fan inte konstigt att pappa inte gillar sjukhus och inte heller konstigt att han inte vill bli lämnad ensam. För om det inte finns någon som bryr sig vem ska man då vända sig till?

Värsta var ändå igår när pappa ringde på larmknappen (vilket han inte hade gjort på hela dagen) för att enbart ställa en fråga. In kommer en undersköterska och pappa börjar fråga om sin medicin. Hon svarade helt nochalant att det får pappa minnsann fråga en sköterska för det visste inte hon någonting om. Men för i helvete! svara inte på larmet då om du inte vet vad du kommer få för frågor!! Hur i helvete ska man kunna veta vem det är som kommer när man larmat?

Hon började gå ut ur rummet men stannar precis vid dörrhålet där en annan sköterska står och förbereder mediciner. Detta säger den jävla fittan då!

-Det är mycket dom vill och ska ha hela tiden!

Varpå jag hörde detta och blev helt jävla ursinnig!!

Hörrö du, sa jag!

Ska du snacka skit så får du väl för fan se till att du inte står så vi hör vad du säger!!

Såg hur chockad hon blev, men ingen ursäkt fick vi då och inte heller en på resten av hela dagen. Sköterskan som hon hade sagt det till kom istället och bad om ursäkt och sa att hon skulle prata med henne.

Jag sa att jag tyckte det var jävligt oproffisionellt och göra så utan att tänka på konsekvenserna.

Så nu vågar farsan inte ringa på den där jävla larmklockan för att (som han säger) är rädd att störa dom! Fattar ni hur jävla absurt det låter!! Är så arg att jag kokar! Det hon gjorde har förstört allt ännu mer vad pappa känner inför sjukhus. Så om någonting yttligare skulle hända (vilket jag verkligen inte hoppas) så kan ju vi glömma att försöka få in honom på ett sjukhus!

Tack för att ni är så proffsiga inom sjukvården!

spott och fräs!!