En vecka har det gått, precis idag!

Min älskade pappa försvann ifrån mig förra veckan, klockan 02.45 på natten.

Igår var vi på begravningsbyrån och bestämde allt kring hans begravning, fast pappa hade bestämt det mesta själv. Men det var skönt att prata igenom allting och hur allt skulle gå till och så.

Känner mig ändå stark, har fått så sjukt mycket stöd av Rickard och vänner runt omkring vilket jag är oehört tacksam över ♥

sen så kände jag mig faktiskt ganska så förbered på det som hände. Pappa och jag pratade så otroligt mycket den sista tiden om allting och han sa att jag inte skulle känna mig orolig, bara att han visste att jag fanns där gjorde allt.

Lite värre för min bror som lider något så fruktansvärt. Min älskade bror, du vet hur mycket pappa älskade dig!!

Hela familjen var iallafall samlade pappas sista timmar och vi fick alla ta vårat farväl till pappa. Tror jag sa att jag älskade honom minst 20 ggr och fick alltid samma svar tillbaka "dig". Han hade svårt att prata på slutet så "dig" betyder "och jag dig", som han alltid sa när jag sa jag älskar dig till honom.

Usch.. kan inte förstå att jag aldrig mer kommer att få träffa honom.. Inte förrän jag själv dör, så istället för hej då pappa säger jag hellre vi ses.. Vilket jag tror jag sa också precis innan han dog. Kändes bättre än hej då!

Begravningen sker den 13:e augusti, och det är väl då jag verkligen kommer förstå att han är borta..

Saknar dig farsan ♥

Vila i frid, så ses vi i Nagiala.